Semestern är nu över för de flesta – en lättnad för många högkänsliga, HSP

Semestern kan vara en tid då man kan slappna av, njuta av naturen, sortera intryck och fördjupa sig.

Men många särskilt sensitiva känner sig pressade av t ex partnern eller andra familjemedlemmar till att vara mer sociala än de har lust till, eller till att ge sig ut på en resa.

En resa kan för många högkänsliga betyda stress och många bekymmer. Och det är t ex inte trevligt att sitta i ett flygplan om man är överkänslig för damm och parfym och för övrigt duktig på att föreställa sig allt som kan gå fel. Eller att resa till främmande platser där man inte vet om man kan få nattro.

Det tar ofta många år för en högkänslig att hitta ett sätt att tillbringa semestern på, som passar honom eller henne. Somliga väljer att bara stanna hemma och njuta av att ha tid till allt. Eller cykla ut i naturen och njuta av alla dess dofter och ljud.

Här nedan har jag fått tillåtelse att bifoga ett brev som jag har fått av en nyhetssökande sensitiv, som har hittat sitt eget sätt att tillbringa semestern på. Jag hoppas att ni har lust att dela med er av era erfarenheter av semester i kommentarsfältet här nedanför.

Här är brevet:

Jag tycker om att resa. I några år åkte jag med olika gruppresor, men jag kände att jag inte riktigt trivdes. Det var som om det inte riktigt fanns plats för mig, jag var annorlunda, jag skulle hela tiden följa ett planlagt program och vara social med olika människor.

Nu reser jag alltid ensam. Och jag upplever en större begeistring för varje gång. Jag flyger till en stad (betalar extra för en bra plats vid fönstret), åker sen själv vidare med tåg eller buss, hittar mitt hotell, äter ute eller på rummet och jag har min anteckningsbok med mig överallt.

Jag skriver om allt som jag har behov av att uttrycka. Både saker hemifrån, som jag håller på att bearbeta, om bekymmer, om glädjeämnen, och om alla små och stora upplevelser på resan. Om det går riktigt bra skriver jag också små dikter. Inget av plikt, allt av lust.

Det som jag tycker om, är t ex att åka med en skidlift högt upp i Alperna, att ströva omkring i de vita byarna i Spanien, att vandra längs havet i Grekland, att gå på upptäcktsfärd, och alltid upplever jag något. Gärna små saker, en åsna, en flock får, en underlig växt.

Nästan ingen kan förstå att jag vill resa ensam, men jag vill BARA resa ensam nu, det är det bästa jag vet.
Anna

Läs mer om HSP här

9 Kommentarer

  1. Hej Anna!
    Det låter helt underbart i mina öron, det sätt du semestrar på! Skulle gärna prova på om ekonomi och familjeliv tillät. Jag tar gärna cykeln i stället och njuter av vinden i håret och naturens alla dofter. Tar även ensamma promenader och fotograferar,som blivit min hobby sedan jag blev pensionär. Att hitta nya motiv, inga fantastiska vyer utan regndroppar, blommor, grässtrån, en humla i en blomma och djur. Sedan sitter jag vid datorn och redigerar och lägger ut en del på Internet. Gör även gärna presenter, födelsedagskort och liknande av mina foton.
    Det känns så skönt att äntligen ha kommit till insikt om varför jag är som jag är och acceptera det.

    Med vänliga hälsningar
    Eva

  2. Det låter helt underbart i mina öron! Som tur är,är mina barn unga vuxna och”kräver” inget på semesterfronten. Eftersom jag inte tåler höga temperaturer ,är det skönt att kunna bestämma hur jag ska klara sommaren…/ Höstälskare

  3. Hej
    Precis som Anna älskar jag att resa ensam. Och inte många av mina bekanta förstår att jag vill det. Men jag tycker att jag får ut mycket mer av resan då. Jag ser och lägger märke till mycket mer när jag inte har något sällskap med mig. Och om man vill, så träffar man ju andra människor och kanske får nya vänner på köpet.

  4. Jag har en mkt förstående make som ibland tom säger till mig att ex gå ut och gå ett tag för han ser att jag mår bättre efteråt. Min man älskar stora evenemang och idrottstävlingar. Han önskar att ha folk runt sig hela tiden och mår bäst då. Jag klarar sådana evenemang i mindre doser och kan till viss del se tjusningen i dem. Men blir väldigt trött av alla ”ytliga” samtal med bekanta man möter…medan min make äskar det! Jag klarar av sommarens alla händelser om jag får ”Leva randigt” dvs om jag är mkt i utåtriktade smmanhang som tar mycket av min energi så vet jag att jag dagen efter eller ev två, behöver dra mig undan mer än vanligt. Det funkar och tom mina underbara barn vet om detta! Men nästa år blir det förhoppningsvis fjällvandring med nära vänner……

    Jossan

  5. Hej! Det var mycket intressant att läsa om hur Anna tillbringar sin semester. Jag tar semester då de flesta jag känner börjar arbeta. I år tog jag två veckors ledighet, och sparar resterande dagarna till lite senare. Jag åkte sightseingbåt runt Stockholms vatten, åkte till Fjäderholmarna och tittade i de små butikerna och promenerade runt där, gick till Cosmonova och tittade på en naturfilm, promenerade i skogen och i Hagaparken och inte minst tog det lugnt. För att kunna göra de här aktiviteterna såg jag till att jag sov mycket och vilade mig när jag kom hem. Jag får ut mer av saker och ting när jag är ensam, än att ha med mig någon som hela tiden vill prata. Jag har svårt att koncentrera mig på två saker samtidigt. Jag känner mig inte utvilad om jag har någon med mig, pga det här kravet att man ska vara social. Då har jag svårt att slappna av och njuta av omgivningarna. Jag tycker om att vara social när jag orkar, men att umgås med människor för ofta tar väldigt mycket kraft ifrån mig. Ha det bra! B.B.

  6. Hej! Jag tycker inte att det låter knäppt. Jag tror att du är intresserad av människors mående. Jag kan också höra på en människas sätt att köra om den människan är stresserad eller lugn. Är det fler än jag som tycker om att iaktta t ex hur en människa arbetar, rör sig, hur ansiktet ser ut, hur en människa pratar, äter, springer osv?

  7. Hej ”Tanten” jag är också en tant på 53, du får gärna maila mig, jag kämpar också med att leva ett liv som är bra för mig. Hör av dig, jag skulle bli glad. Chris crisep@mail.dk

  8. Har precis läst ”Älska dig själv” av Ilse Sand. Vilken Aha-upplevelse! Jag måste bara ställa en fråga; Är det så att man som sensitive också ofta är perfektionist och mår dåligt om det är för rörigt för ögat, i hemmet tex? Jag längtar alltid till ett annat boende och målar upp bilder av att jag har det nystädat och fräscht. Jag mår jättedåligt av att det ligger prylar framme. Jag mår också dåligt av att det är rörigt i skåp och lådor. Istället för att göra något åt det skjuter jag upp det och mår ännu sämre av det. Jag har en stor trädgård och mår dåligt av att se ogräs och att det inte ser rent ut för ögat. Jag tänker att jag vill ha det perfekt, men det kan det ju aldrig bli, och varför är det så viktigt? Jag har återkommande depressioner, oftast på våren och jag tror att det är för att det är mer kravfyllt då. Mina borden dyker då upp: Jag borde bjuda hem folk på grillkvällar, jag borde fixa mer i trädgården, jag borde umgås mer med mina barn och vara en glad och härlig mamma, jag borde hitta på roliga saker, jag och familjen borde resa iväg.För mig är semestern förknippad med mycket ångest och jag har svårt för att njuta. Någon som känner igen sig i denna känsla?

  9. Absolut, jag har valt bort barn och familjeliv för det skulle vara en mardröm för mig som är HSP. Stress, sömnbrist och skrik är för mig den värsta tortyren jag kan utsättas för. Därför har jag vigt livet till att resa till platser som är lugna och harmoniska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.