Starkt känsliga personer, HSP får ibland felaktig behandling i psykoterapi

Särskilt sensitiva människor har ett särskilt finkänsligt nervsystem. De kallas också HSP efter engelskans Highly Sensitiv Person. Ungefär var femte har detta karaktärsdrag vilket kännetecknas av en stor känslighet och en benägenhet till större djup, långsamhet och ett behov av att dra sig tillbaka.

Starkt känsliga personer, HSP blir ofta missförstådda i psykoterapi och får en felaktig behandling. Om behandlaren inte känner till karaktärsdraget, händer det nämligen ibland att han eller hon försöker att hjälpa sin kilient att bli lika snabb och ytlig som de flesta andra

Och den sensitiva klienten kämpar på så gott hon kan. Ofta har hon hela livet försökt att uppföra sig som om hon är mer robust än hon är, och hon har hoppats på att det som hon ser som en personlig brist, kan försvinna.

Men ingen av dem inser att det ”felaktiga” är ett medfött karaktärsdrag, något som man inte kan ändra och som dessutom lika mycket är till fördel som till nackdel. Och i stället för att ge upp projektet fortsätter många HSP att gå i terapi i flera år, och de mår många gånger bara sämre, eftersom de tar på sig skulden för att behandlingen inte fungerar – och de känner sig ännu mer odugliga och fel.

Vissa terapeuter berättar för sina sensitiva klienter att det är inte är bra att tänka, innan man talar, och att det gäller att lära sig att vara mer omedelbar, bekymra sig lite mindre och bara tala utan att tänka så mycket på det. Men om den sensitive ska lära sig det, gör hon våld på sin egen natur, vilken just är att vara förberedd.

För särskilt sensitiva är det en god strategi att vara noggrann med kommunikationen, eftersom de oftast hatar osämja och gräl och därför gärna vill uttrycka sig empatiskt och med omsorg om den som lyssnar.

De tycker heller inte om ytliga samtal, vilket ofta blir resultatet om man bara talar utan att tänka först, om man bara följer sina impulser och låter samtalet styras av tillfälliga infall som den ene eller den andre får i ögonblicket. Om man gärna vill ha ett samtal med djup och av vikt, krävs det att man disciplinerar sig lite och håller störande infall borta. Och det är just det särskilt sensitiva människor, HSP, är duktiga på.

Som terapeut blir jag ibland uppringd av människor som har upptäckt att de har karaktärsdraget HSP och nu vill de gärna gå i terapi. Jag frågar dem om de har andra problem. Många HSP har hela livet fått veta att de är alltför känsliga och de har känt sig så fel att de har utvecklat ångest, depression eller andra problem. I så fall är det en bra idé att ta emot terapi för de andra problemen som man har.

Men själva det särskilt sensitiva karaktärsdraget kräver ingen behandling. Det gäller tvärt emot att lära sig att acceptera och älska sig själv, så som man är. Att ta hänsyn till sin känslighet och ge sig själv lov att vara långsam eller djup, även om det inte är särskilt populärt i vår tid.

10 Kommentarer

  1. äntligen ”får jag vara den jag är”. Jag är inte alldeles ”udda…..” Det finns
    ett folk som är HSP och till dem hör jag. Ångesten över att inte flyta ovanpå
    och surra om ingenting har jag kunnat släppa…. äntligen… Fast ibland knackar
    ”var som andra” på axeln och då kan jag dra en suck av lättnad att jag är inte det.med ett stort befriat leende.

  2. Jag förstår ju tanken med det du skriver, att HSP inte är något som kräver behandling. Men jag har precis under våren äntligen fått reda på varför jag uppfattat mig som så annorlunda i drygt 33 år. Och jag tycker det är jätteskönt att veta att det inte är något fel på mig, jag är inte ensam, men jag försöker samtidigt lära mig att hantera det. För jag känner mig även väldigt förvirrad.
    Därför känner jag att jag gärna skulle vilja ha någon att prata med som kan hjälpa mig att hitta den väg som jag skulle behöva ta. Hur jag ska ändra mitt liv och mina tankar så de passar mig. Ångesten och depressionerna har jag tidigare försökt ta hand om, självklart utan resultat. Så jag har försökt lära mig leva med det bara. Men idag ser jag dem mer som biverkningar som har uppstått på grund av att jag har försökt att tvinga mig in i en mall som inte funkar för mig.
    Kan det därför inte vara bra att gå i terapi hos en terapeut som har god kännedom om HSP så att man äntligen kan lära sig leva med sig själv och att acceptera sig själv för den man är?

    1. Hej! Jag är snart 21 år och har just fått reda på att jag är en HSP – och gud vad skönt det känns, det förklarar så mycket. Jag går till en psykoterapeut (kognitiv terapi) som är medveten om HSP, väldigt duktig och som är väldigt bra för mig. Jag rekommenderar att du går till en erfaren terapeut som du kan bolla lite med, du har troligen en del frågor som du vill ha svar på, lite trassel att lösa upp… Jag och min psykoterapeut pratar om hur jag ska hantera min begåvning på ett bra sätt, och jag är jättetacksam för detta. Jag tror att du skulle ha stor fördel av detta =)

  3. Den här webbplatsen sätter igång en mängd tankar! Jag utgår från att man kan vara en högsensitiv person på olika sätt – tydligen är det vanligt med en koppling till andlighet. Jag är tydligtvis en HSP-människa men saknar helt förståelse eller läggning för andliga/religiösa föreställningar. Jag vill ge ett exempel på det kan vara mycket riskabelt att ta den kopplingen för given – det kan innebära ett annat slags risk för psykoterapeutisk felbehandling: i flera år gick jag hos en terapeut som visade sig ha en nyandlig inriktning (utan att ha deklarerat detta från början). Den personen uppfattade troligen min känslighet men lyssnade inte på vem jag var utan försökte tvinga in mig i sitt tanke- och trossystem. Det höll på att sluta med katastrof och det tog mig flera år att komma i någotsånär balans igen.
    Jag tror alltså att det är väldigt viktigt att inte betrakta alla HSP:are som en enhetlig kategori utan betona att den höga känsligheten kan ligga på olika livsområden och variera från person till person.

  4. Det är helt otroligt! Jag har läst varje symptom och ”personlighetsdrag” av en HSP person och inser att det är ju…JAG! Så otroligt befriande! Jag är inte konstig!!
    En 5000 kg sten har lossnat från mitt bröst! Jag är inte ensam!!!

  5. Hej.
    Jag känner igen mig jättemycket i det här. Jag blev tom ledsen nu när jag läste om HSP! Att jag hela mitt liv känt mig ”fel”. Jag har under de sista åren genomgått utredningar för adhd och bipolär sjukdom, som jag medecinerar för, vilket jag till viss del tycker fungerar. Men nu när jag läser det här så vet jag inte vad som är vad!? Det finns ett mycket erkänt personlighetstyp’s test, Meyers Briggs personalitytype test. Jag tog det för ett par år sedan och mitt starkaste karaktärsdrag var ”feeling” 66% och ”Intuitive” 50%. Och ju mer jag lärde mig om detta test så började jag att förstå varför jag reagerar/agerar som jag gör. På en procent skala som är +/- 200 (-100%)+(+100%) så förstår man att alla personlighetsdrag ifrån 50% och uppåt är oerhört starkt, och det är sällan någon som tar detta test får olika resultat om man tar om testet några år senare!! Detta har dock hänt mig!! Jag har gått ifrån att vara en ”ENFP” till en”INFP”. E står för extrovert och I för introvert. Och i denna skala från E 28% till I 12% har jag alltså förändrats med 40% vilket är enormt. De andra dragen har också förändrats, vilket jag märkte mer tidigare än detta. Då kanske ni undrar hur!? Jag äter medecin, för adhd, conserta och för bipolär typ II, voxra. Den första i 21/2 år och voxra i 5 mån. På vissa sätt kan jag tycka att saker är bättre och andra inte! Och om jag nu känner igen mig så oerhört starkt i dessa HSP drag, kan jag vara feldiagosriserad, och skulle dessa mediciner då hjälpa mig så som de gjort!?

    1. Tack för ditt inlägg! Jag är så glad över att ha hittat hit då jag känner mig som ett UFO på denna planet! Känner att jag måste läsa på mer då det också känns som om det är MIG som ni beskriver. Pga min känslighet höll jag på att förlora mitt jobb och kämpar nu på för att komma tillbaka. Hamnade i depression pga allt detta som har sin grund i känslor och känslighet. Jag har ätit mediciner men ska snart börja äta Voxra kombinerat med Citalopram. Citalopramen tog för mig bort den deppighet som följer med att uppfattas som känslig, seg och trög. Min förhoppning är att Voxra hjälper mig med att tona ner känsligheten. Tack för ditt inlägg som sagt, det ska bli spännande att se vad som följer!

  6. Hej Ilse,

    jag har en fråga kring HSP (som inte är en diagnos)och att beskrivningen av HSP överlappar med flertalet psykiatriska diagnoser.

    Finns det inte en påtaglig risk för någon som är starkt känslig och som går i psykoterapi och bestämt menar att det är just HSP och inte något annat – att denne inte får adekvat behandling? Jag menar, för många av oss vill ju inte ha en psykiatrisk diagnos men som ÄNDÅ har en sådan – för en sådan person är det ju en befrielse att läsa om HSP. Man drar en lättnadens suck liksom och tänker: puh, jag har nog ingen diagnos då vad skönt!Jag kämpar själv med det här och tycker det måste vara svårt ibland för en professsionell att faktiskt veta om personen är starkt känslig ENBART eller om personen har social fobi/generellt ångestsyndrom/emotionell instabil personlighetsstörning/aspergers/adhd etc. eller om personen är BÅDE starkt känslig och har andra diagnoser. Jag menar stark känslighet ingår ju i väldigt många diagnoser, är det inte så?

  7. Tack vad bra! Jag börjar mer o mer inse att det finns fler som jag och att jag är ok som jag är. Det känns tyckt och skönt! Nu hoppas jag att samhället, skolor, de i min/er närhet också tar detta till sig och förstår på riktigt att vi alla är olika och att hsp är hsp. Det är inget fel på oss, vi behöver inte behandlas eller gå i terapi. Vi har en plats i samhället vi också o jag har bestämt mig gör att ta den. Jag ska inte bli sjuk igen för att gå vara jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.