Särskilt sensitiva föredrar kontakter av hög kvalitet

En särskilt sensitiv person är en som har ett särskilt finkänsligt nervsystem. Ungefär var femte individ har detta karaktärsdrag.

Särskilt sensitiva har dessutom en levande föreställningsvärld och en god fantasi. Några få intryck kan sätta igång en hel film på den sensitives inre bildskärm. På det sättet kan sinnet snabbt bli överfullt och han eller hon får lust att dra sig tillbaka för att komma undan fler intryck.

Ingen tycker om att få för många intryck. Särskilt sensitiva blir snabbare överstimulerade än de flesta andra. De kan därför inte vara ”på” så lång tid åt gången. Därför är det speciellt viktigt att de är noggranna med de kontakter de har – och att de inte spiller sin begränsade sociala energi på umgänge som är ytligt och innehållslöst.

Eftersom särskilt sensitiva ofta är goda och artiga lyssnare, kan de ibland fungera som flugpapper på människor som har behov av att lasta av sig mängder av frustrationer. På det sättet blir de fångade i ett samtal som egentligen dränerar och överstimulerar. Och efter en tid är den sensitivas sociala energi kanske förbrukad för resten av dagen.

Det är viktigt att vara selektiv både med hänsyn till hur mycket tid man som särskilt sensitiv använder för att lyssna på vem, och på vilken sorts samtal och kontakter man vill använda sin energi. Energin finns oftast endast i begränsade mängder och den ska därför helst användas på något som är meningsfyllt eller ger något tillbaka.

Särskilt sensitiva har en förmåga att etablera en djup och intensiv kontakt med andra. De registrerar mer än de flesta andra. Och två särskilt sensitiva kan tillsammans uppnå en närhet och kontakt, som ibland är mycket bra. Den sortens kontakt dränerar dem inte, tvärtemot kan den ge energi – också till inåtvända som annars helst laddar upp i ensamhet.

HSP på facebook

47 Kommentarer

  1. Hej!
    Jag känner igen mig väldigt mycket i detta. Jag är ganska ointresserad av ”ytligt” prat om väder och vind. Vill uppleva närhet och samtala om djupare saker. Tycker det lättaste är att umgås förtroligt med någon ensam, än i grupp, då jag lätt ”försvinner”. Nu förstår jag bättre varför jag blir så fysiskt och psykiskt trött av att ”vara social” några timmar. Vill då dra mig tillbaka och vara ensam. Gärna sortera och städa i ett skåp, eller något annat. Upplever att det även hjälper mig att sortera tankar och intryck. Är jag i ett sammanhang jag inte kan lämna, så blir jag ändå inåtvänd efter några timmar, då jag inte orkar vara utåtriktad mer just då. Jag känner även igen mig i det där att vara artig lyssnare. Jag är väldigt tålmodig att lyssna till andras problem, men efteråt ”snurrar” det i huvudet och jag är trött och känner behov av att gå undan och vila tankar och sinnen. Det är underbart befriande att läsa här och känna igen sig själv! Har under alla år trott att det varit nåt konstigt med mig.
    Ha det gott!
    Maria

    1. Hejsan! Håller med Maria till fullo i sitt, det stämmer på pricken. Skönt att äntligen veta att det finns mera av min sort. Jag har hela tiden känt mig som att jag inte passar in. Det känns befriande.
      Annika.

    2. Så otroligt det är som att läsa om sig själv. Jag är så glad att jag äntligen fått förklaring till mitt ”beteende”.

    3. Hej!
      Jag känner igen mig väldigt mycket i det Maria skriver. Det är väldigt krävande att vara social i flera timmar och det är som en befrielse när en sån dag, kväll är över och jag får dra mig undan. Det där att umgås i stora grupper ger mig mest nån slags ångest över hur jag ska klara av en social tillställning med många människor. När jag ser stora kompisgäng som umgås och har kul tycker jag det mest ser jobbigt ut och tänker att det är kul ett tag, men sen vill jag därifrån.
      Nä, att bara få umgås med en max två i taget känns bäst. Det är ofta jag tänker att jag känner mig annorlunda. Mvh Jimmy

    4. Åååvad jag känner igen mej!! Trodde aldrig att det fanns ngn annan som fungerade som… Det känns verkligen som att ”hitta hem”,när jag läser vad andra skrivit!/ E F

  2. Tack för dina blogginlägg! Det är en höjdpunkt varje gång det trillar in ett nyhetsbrev i mailboxen! / Engreb

  3. jag har alltid haft svårt att passa in i större grupper känts som jag inte hört dit trivs bättre i mindre sällskap, annars känner jag mig inte sedd. är oxå en väldigt bra lyssnare och tar till mig andras problem men däremot har jag ingen som lyssnar till mig har känt mig annorlunda och utanför och väldigt ensam.att av en händelse få höra om detta på ett tv program fick bitarna att falla på plats.Önskar att få andra att prata om detta och hur man går vidare. Marita

  4. Jag skulle kunna skriva en hel roman som svar till dig, för att jag känner en oerhörd tacksamhet över att du har denna sida, skriver om hur det är att vara HSP, och att det är så skönt att veta att jag inte är ensam. Alla dessa år av kamp. Mot fördomar, elakhet och oförståelse. Bli dömd för att man inte orkar delta i den många gånger stressade vardagen, inte klara av det sociala samspelet. Att behovet att få vara ensam inte accepteras. Ja, att helt enkelt inte bli accepterad som jag är!!!!!!!
    Tack, tack, tack!
    Stor kram Maria

    grasrock.blogspot.com

  5. Hej!
    … undrar…HUR ni hanterar detta? Och detta är inget jag kan tala om för min handläggare på AF för att detta har blivit ett problem för mig pgr av stress och sömn.

    Pia

    1. Hej Pia,

      Ja, det har tagit snart 30 år för mig att förstå både barndom, ungdom och mitt-i-livet åldern. Kanske kan jag nu när jag snart fyller 40 år äntligen förhålla mig till hur man laddar energi och sätter gränser för det som tar min energi. Att sluta att ha dåligt samvete för att jag minsann borde orka en hel dag. Som egenföretagare är det ändå lättare att styra sin tid även om det oftast totalt sett blir mer timmar.

      Det som hjälpt mig en del nu är min insikt att om människan består av ca 70% vatten, då häller jag upp en stor tillbringare vatten och dricker på morgonen och under dagen. Det blir som en symbol för att man måste fylla på med friskt vatten varje dag. Det gamla ”diskvattnet” som man kanske har med sig i form av tankar och saker man bearbetar från dagen innan eller långt långt längre bak späs då ut och allt känns lite klarare. Hoppas det kan vara lite till hjälp att sortera ut de tunga energierna och fylla på med friskt klart vatten. Kanske kan det vara en liten hjälp på din fråga hur man hanterar vardagen. Håll ut. Du kommer också att komma fram till dina strategier för din vardag om du lyssnar inåt. Det är det som är så bra med HSP att egentligen känner man ju allt så väl! Det gäller bara att lyssna, leva och lära.

    2. Jag tycker att du ska ta upp det med din handläggare. Vi måste också få synas. Jag har blivit införstådd med min förhöjda sensivitet för ca 2 1/2 år sedan och det är befriande. I höst (2011) tog jag fram material från Elain Aron och även från Ilse Sand plus rekommenderade min chef att gå in på den här hemsidan. Hon tog seriöst på min information och hon visar det med att undra hur det gått för mig, när hon vet att jag har eller haft en för mig rörig dag.
      Ingela

  6. Hej! Var idag hos min läkare inom psykiatrin och berättade för honom att jag nu förstår att jag är en HSP-person och döm om min förvåning när han aldrig hade hört talas om detta. Jag har i alla fall slutat med min antidepressiva medicin och mår mycket bättre utan den nu när jag vet var det beror på att jag är så känslig och lätt blir utmattad. Blir lite förvånad över att ingen man skriver något om detta för det borde väll även finnas män som är HSP-are.
    Hälsn M-L

    1. Det finns så vitt jag vet lika många män som har dessa HSP drag som kvinnor… För mig och många andra är denna beteckning helt ny. För mig var det som ett uppvaknande… en uppenbarelse… Angående att inga män skriver så finns det säkert skäl till detta. Om jag skulle nämna att jag tror att jag är en HSP skulle stora delar av min bekantskapskrets skratta ihjäl sig bokstavligt talat! Stor ”stark” tatuerad hantverkare (bland mycket annat) Utåtriktad är jag också delvis ( som tydligen ca 30 % av oss HSPs är) Kan det vara så att när man är i det offentliga rummet att några av oss väljer att styra samtalen och ”hålla låda” istället för att sugas in i intryck från andras ibland banala och ytliga resonemang? Jag vet ingenting… Har själv just börjat titta på detta med HSP . Men ville skriva några rader eftersom det eftersöktes män i denna diskussion här. Ta det lugnt! L

      1. känns som man har ”uppfunnit hjulet” genom att ha hittat denna sidan!
        Har varit sjukskriven i ett halvår pga ”utbrändhet” samt felmedicinerats mot ad/hd mm DETTA ÄR det sanna svaret på varför saker och ting är som dom är och har varit under hela livet. Jag är nog i samma sits som ”L”…
        Fashinerande!

        J.

      2. Så känner jag med!!! Tex idag satt jag på ett möte med ca 25 deltagare där jag är sekreterare. Ordet går runt i vissa frågor och jag har märkt att det finns några få personer som inte bara idag, utan även vid andra tillfällen liksom ”skruvar” på sig i sina stolar, när jag säger något el mina åsikter. Och efter mötet sa en av tjejerna till mig att hon tycker att jag gör ett kanonjobb, och det har hon gjort tidigare och hennes röst har vid tillfällen när jag känner mig svag, ekat i mitt huvud och peppat mig. Hon frågade även hur jag typ ”mådde” hur känns det!? Och då sa jag precis det jag upplevde; att vissa av dessa människor har en attityd gentemot mig, oh nej inte hon igen fy fan vad puckt/blont…och bla, bla, bla.
        Blir så sinnessjukt trött på sånt oavsett om det riktar sig mot mig el någon annan. Hon sa – har jag typ gjort det, nej sa jag det har du inte. Och jag berättade om ekot av hennes röst.
        Och sen så pratade jag med ett par andra på vägen hem och det lite komiskt faktiskt, att vi pratade kring detta bla.
        Att jag läste om detta nu var för att en vän messade mig i veckan och sa- Googla HSP jag tror att både du och jag är det. Och just då hade jag varken tid el energi, men nu efter detta möte jag var på så blev det så. Och ja så är det nog, fick 116 på testet. Och jag har under många år sagt att jag inte klarar av att vara bland så mycket människor för jag kan inte stänga av mina tentakler och allas energier bombarderar mig!! Och så blir jag clown istället. Och ja folk tror inte att jag är blyg, de blir oerhört förvånade när jag säger det. Och om de vill asgarva åt dig så låt dem göra det då. Det säger ju betydligt mer om dem än om dig, och om de tror att de känner dig så har de ju fel, och de kanske kunde lära sig ett och annat av dig istället. Och du skulle nog må bättre av det i slutändan med, det är i stunder som dessa som man lär sig vilka ens riktiga vänner är. Och väntar man för länge så känner jag att jag haft svårt att hitta en bra sund balans i mitt gränssättande gentemot människor i min omgivning, nya som gamla relationer. Kan ibland känna att jag blivit lite ”bitchig”. Men om man i hela sitt liv gjort allt för att undvika att röra om för mycket i grytan, och helt plötsligt kommer till helt nya personliga insikter om sig själv, om vem och hur man faktiskt är; ja då har jag kanske tagit i lite för mycket istället. Och det i sin tur föder ju nya interna konflikter fulla med skuld och skam.
        Klubben för inbördes beundran, du är ditt ”jobb”, ni vet och vad jobbar du med är typ en av de första frågorna man får när man träffar nya människor. Jag menar nu för tiden så kan man inte ens få vara stolt över att jobba på tex en städfirma, el som sopgubbe; man har tom döpt om det till ”sanitetstekniker”. Haha, kan ni se det framför er!! Fatta reaktionerna i samhället om de som städar på firmor, gator&torg inte kom till jobbet på ty en vecka, eller om sopgubbarna lät bli att hämta våra sopor!! Hahaha det skulle ju bli katastrof, haha..
        Ja ni tack för att ni finns, och jag jag kan få dela med mig till andra som förstår ifrån djupet av själen hur det är att var hyperkänslig…
        <3

  7. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är antingen eller. Du kan mycket väl både vara särskilt sensitiv och ha en psykisk sjukdom. Du kan ha glädje av att inrätta ditt liv i överensstämmelse med vad som är bra för en särskilt sensitiv, och samtidigt få behandling för den psykiska sjukdomen.
    Ilse Sand

  8. Hej!
    Jag heter Niclas och köpte i dag tidningen leva.
    Läste om HSP, det var ju mig de skrev om. Gjorde testen och förstod att jag har förmånen att vara HSP.
    Känns så skönt att få förståelse varför man kan läsa av och se rakt igenom en människa, klart det tar på krafterna. Har på senare tid när jag kännt av andra människor försökt inse att det är inte mina känslor jag känner utan känslorna tillhör den andra personen, och då försökt vara neutral. Det är svårt.

  9. Hej. Jag är 58år – tänk att jag fått en bokstavskod! Har alltid haft det lite ”känsligt” med sömmar och lappar i kläder! BygelBH är inte att tala om!
    Att vara en god lyssnare – ja alltid! Chefens slasktratt. Medlare. Skolans kollektiva tillrättavisningar var riktade till mig! Som liten ansågs jag vara blyg och tillbakadragen – som vuxen håller jag föreläsningar för många som vill lyssna på min kunskap! Höga ljudnivåer går inte – hög musik/konserter – nej tack:-) Gärna många bollar i luften – men på mina villkår.
    Tänk att vi är fler! hälsn Elisabeth

    1. BH-ar är det bara att drömma om. Ingen behå sedan 10 år tillbaka.

      Lyssna och åter lyssna har varit min melodi. Inte ens min terapeut lyssnar på mig.

  10. Jag vandrar gärna ute i skog och mark ensam och i lördags när jag var på sluttampen av min vandring så hoppade en fågel fram vid sidan om mig. Jag stannade och fågeln satt kvar på marken. Den ville mig något och jag försökte lyssna inåt. Ännu har jag inte förstått vad den ville, men det brukar ge sig så småningom. Det är helt underbart att ha fått denna höga sensitivitet. Tänk vad andra människor missar mycket. Ingela

    1. Den kanske bara ville att ni skulle dela nuet ihop.:-) Sällan är man så närvarande i nuet som när det händer en sådan sak.

    2. Hoppas du funnit svaret – vad fågeln ville. Svaret finns där inom dig, bara att lyssna till sitt hjärta. Fint är vad det är att ha gåvan hög sensivitet. Åh helt Underbart är det samtala med och möta en likasinnad och slippa ytligheten. Eva

  11. Hej1 jag är en kvinna på 53 år och jag har vetat om att jag har den här personligheten sedan jag för ca 23 år sedan var till en astrolog som förklarade min känslighet på ett likande sätt som HSP beskrivs. Det var en stor lättnad för mig då jag alltid har känt mig så udda. Jag kände plötsligt att det var tillåtet att vara som jag är.
    Jag kan nog stämma in i allt som gäller hsp och det är så roligt att läsa om andras känslor och även förvånande att det verkar finnas så många.
    Senast i helgen fick jag ge återbud till en träff med vänner och sade som det var, att jag absolut inte orkade. Det var inte helt okej men vem orkar bry sig. Jag måste spara på min energi. Om jag inte tar hand om mig själv på det sätt som är nödvändigt blir jag sjuk och det är det inte värt för att ställa upp på andra förväntningar på mig. Ha det gott alla 🙂

  12. Hej är en kvinna på 51 år som fått svar på alla mina frågor om varför jag reagerar som jag gör hela tiden.Synd att det tog så många år bara. Nu vågar jag säga ifrån på ett helt annat sätt när jag inte pallar trycket från omgivningen.Förut höll jag på att förklara ihjäl mig.Nu finns det namn på allt detta.Ett stort lugn har infunnit sig inombords.Är så glad så jag kan gråta.Vilken klok astrolog du träffade.
    Sköt om er.

    1. Jag känner också igen detta ständiga förklarande, som andra ändå inte lyssnar på och att man hela tiden blir avbruten eller aldrig kommer in i samtalet pga att andra är på hugget. Det har gjort mig så trött.

  13. Jag som så många andra här kände igen mig omedelbart och det blev en lättnad. jag har lagt ut mycket pengar på KBT-terapi och det har inte hjälpt. Det hade varit bättre att acceptera min känslighet och inte tro att jag måste tuffa till mig.
    Min fristad har blivit Svenska Kyrkan. Tycker dock inte om orgelkonserter. De bullrar för mycket.

    Jag kan heller inte vara tillsammans med andra personen, där flera samtal pågår på en gång. Det är oerhört frustrerande.

    Jag rodnar fortfarande väldigt mycket, trots att jag är 67 år gammal, men bryr mig inte längre. Ibland känns det som om jag har missat ett helt liv, genom att ha varit tvungen att vara tillsammans med andra mer hårdhudade människor. Jag var hemmafru i 16 år och det var de finaste åren i mitt liv. Yrkeslivet var inget för mig.

    1. Jag känner så igen mig i vad du skriver 18 maj 2012 kl 10:50. Jag blir tokig av orgelmusik, fast jag tycker om lugnet i kyrkan, flera samtal som pågår och just detta att jag tycker att jag missat ett helt liv. Jag är nu 69 år och väldigt glad över att nu hittat denna upplysning äntligen. Det är inget fel på mig.
      Men jag upplever det så tråkigt att inte ha liknande människor att umgås med. Var hittar man dem? Skulle så gärna vilja träffa andra i samma situation.

  14. Till viss del kan jag känna igen mig i hsp.. Har alltid varit en tänkare som efter ett längre tag med mycket människor gärna dragit mig undan i några minuter, som för att andas ut. Jag älskar att umgås med vänner och har inga problem att lära känna nya människor, men jag avstår gärna ifrån att ta plats och ifall många samtal pågår samtidigt kan jag många gånger bli lite tillbakadragen. Finner ett stort lugn i naturen och har alltid gjort det. Har alltid haft väldigt lätt till tårar och Har ett stort behov av att ha djupare samtal. Vet inte om mitt sätt att vara bottnar i hsp eller om det är osäkerhet eller något annat som ligger bakom.

    Fick höga poäng på testet, men det säger egentligen inte så jättemycket känns det som. Ska nu börja arbeta som sjuksköterska och det är många tankar som flyger runt kring det och i kombination med en förmåga att måla upp värsta tänkbara senariot resulterar i en viss oro. Hur ska jag hantera allt jag kommer att stöta på? Jag har alltid tänkt att mitt beteende grundar sig i ett värdelöst självförtroende, men den här informationen får mig att undra – kan det finnas en alternativ förklaring? Har ingen att prata med det här om, garanterat därför jag svamlar på här:)

    Jag tycker det är jättebra att detta kommer fram och får uppmärksamhet eftersom det skulle kunna hjälpa så otroligt många människor att förstå sitt beteende och hur de ska hantera det.

    1. Tack för ditt inlägg! Det stämmer på pricken med mig! =) Känner igen mig i delar av andras beskrivningar, men jag antar att vi alla är olika: Man har bara fått mer eller mindre av vissa ingredienser… //Åsa

  15. Äntligen! Nu förstår jag varför jag är som jag är! Jag önskar att det hade funnits någon där för mig när jag växte upp – ängslig och fundersam – och gjort mig trygg. Ser att denna känslighet har gått i arv i olika grad till mina barn samt att jag i viss mån har ärvt den från mina föräldrar. Mamma sa ofta när jag var orolig att tänk inte på det så försvinner oron. Hon skämdes nog över sin egen känslighet.Förutom att vara hypersensitiv är jag också multibegåvad och lyckas med det mesta som jag tar mig för. Funderar om detta är ett utmärkande drag? Har jag så många talanger för att jag är hypersensitiv? Är detta något ni andra hypersensitiva känner igen hos er själva? / Lena

    1. Underbart! Jag har hört talas om detta förut men trodde inte det var sant! Jag har t ex aldrig kunnat se ”hemska” filmer eller alla dessa kriminalromaner/deckare som bara blivit värre med åren. Brukar säga vid prat om dessa böcker att jag förstår att det är något fel på mig, det kan ju inte vara så att jag är ”rätt” och hela svenska folket ”fel”! Tänk att det finns fler som jag!/Eva Sö

  16. Hej! Jag arbetar 50% på ett bokförlag. Resten av tiden tar jag hand om min hälsa. När arbetsdagen är slut blir jag helt slut i hjärnan, och vill helst vara i fred, men jag har en timmes resväg hem med två byten av de allmänna kommunikationerna. Mitt sätt att hantera tröttheten är att på väg hem ta en promenad i skogen. Då menar jag inte bara på cykel- och promenadvägar utan på skogsstigar också, så att jag är i själva skogen. Det hjälper min hjärna att piggna till, så att jag orkar vara uppe tills det är dags för mig att lägga mig. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vet om min situation i och med att det finns dokumenterat hos dem genom läkarutlåtande. Jag är väldigt tacksam över att jag har kommit på den här rekreationen. Innan dess sov jag några timmar efter att jag kom hem ifrån arbetet. Jag tror att det är viktigt att informera både AF och FK att man inte tål stress, men tyvärr räcker det inte bara att man informerar dem, utan det krävs en väl dokumenterad läkarutlåtande för att man ska kunna övertyga dem. Det är min erfarenhet. Du, som har en chef som har lysssnat på dig, och har omsorg om dig. Vilken omtänksam chef du har! Jag har turen att ha en sådan chef nu, men jag har också haft chefer som var helt tvärtom. Ha det gott. B.B.

  17. Hej! Känner igen mej:)! Äntligen fått förklaring. Har alltid haft sociala yrken o varit fullständigt utmattad på kvällarna! Haft hemskt oförstående chefer under de flesta arbetsår vilket lett till att jag ett flertal ggr blivit mobbad på arbetet. Då jag alltid har haft lätt att analysera o förstå ”bakom” vad människor egentligen menar/säger så har jag nog skrämt många utan att jag menat eller förstått det och då har det blivit så att jag ansetts konstig! Nu är jag på rätt arbplats där snabba analyser uppskattas o ingen slår ner en av prestige!! Hurra att vi finns! Men vad det har kostat!!! Är 55 år nu o ständigt trött av slla intryck som strömmar mot en! Mår bra av yoga o att vara i naturen! Skulle vilja prata med någon som verkligen förstår. Kram fr Lena

  18. Någon HSPare som vill träffas? Jag är 27år, beteendevetare, bor i Skåne mellan Malmö & Lund. Jag älskar det lugna livet, vid havet. Jag tycker om yoga, skriva dikter, min hund & sambo såklart )
    Vi kanske är några stycken från Skåne här? Vore häftigt att träffas & prata om saker som betyder något. Jag har alldeles för få HSPare i min umgåskrets.

  19. Hej. Idag fick jag en insikt som jag inte kommer att släppa. Min sambo gjorde det här testet igår och jag blev nyfiken. Nu på morgonen fick jag svar på så många frågor. För tillfället är jag sjukskriven från ett jobb som verkligen dränerat mig. Jag har en ledande position inom ideella sektorn jag är handledare och butiksledare på samma gång. jag har cirka 40 frivilliga som behöver hjälp och guidning. Jag började för 1,5 år sedan och kände ganska tidigt att alla kom till mig för att prata. om djupa saker, alldagliga saker men att jag var den som lyssnade. Jag blev alltid störd på kontoret fick ingen arbetsro. och jag tog till mig andra människors problem, kunde grubbla på dem. osv. till det så ogillar jag verkligen stora sociala sammanhang. ogillar stökiga högljudda ställen. ogillar när folk pratar i munnen på varandra. Jag är väderkänslig som få. och utan min egentid skulle jag gå under.

    Men jag har också en livlig fantasi har alltid haft. och har alltid funderat på hur jag ska kunna utnyttja det mer. Jag får djupa fina relationer med speciella personer som jag uppskattar mycket.

    Nu har jag i allfall fått en nyckel som kommer hjälpa mig i livet. jag är inte rätt person för det jobb jag har. Det är den stora insikten jag har just nu. och det känns så himla bra.

    Tack!

  20. Hej!

    Gud vad skönt och läsa att det finns fler som känner som jag. Trodde verkligen det var något fel på mig.. Har alltid beskrivit som tystlåten och blyg av lärare men överkänslig av min familj. De kunde inte säga något utan att jag tog åt mig eller började gråta. Jag kan faktiskt börja gråta när som helst, något som är lite jobbigt faktiskt.

    Jag upplever samma sak som många av er, att det är några i gruppen som har den där irriterande looken så fort man säger något.. har en man i min seminariegrupp som är sån och det tar hårt på krafterna.. Att alltid tro att man är dum så fort man säger något gör det inte direkt lättare att yttra sig i dessa situationer och visa att man faktiskt kan något. Många gånger har jag undvikit de situationerna, med olika bortförklaringar, men det kan jag inte göra hela livet.. Har förlorat ett par vänner av just den anledningen..

    Har hittat mig en man som är underbar, som inte behöver umgås med människor hela tiden och som gillar att vara hemma och ta det lugnt eller ute i naturen bara vi två. Han kanske också är en HSPare.. Jag vet inte, men trodde hela tiden att det var något fel på oss två.. Att vi inte är ute och umgås med människor hela tiden, nu vet jag bättre. Tack och lov för det! Tycker par som inte kan vara ensamma tillsammans är konstiga..

    Vill så gärna prata med fler av er där ute, många av er har säkert massor med kloka ord att dela med er av.

    Tack så mycket!!

    Många kramar

  21. Hej,
    Precis som alla er andra känner jag igen mig direkt här. Så det är HSPare man är:-)
    Jag är expert på stt lyssna på andra, ja ha jo ho pecis, jag förstår är standard kommentarerna. O ibland tar jag till dem även när jag inte håller med, tycker liksom inte det är värt att ta strid.. Detta håller ett tag men inte i all evigjet. Jag hr varit på samma arbetsplags i lite över ett år nu. Jag blev direkt omtyckt när jag började av folk både på min avdelning och andra, just för jag nyfiket lyssnar o intresserar mig för andra. Och det är ju ett toppenbra drag! Men så nu sen 2-3 månader är jag såå deppig, våndas att gå till jobbet, vill bara dra mig undan och varje gång jag ska prata med ngn känns det som en jätteansträngning..förstår inte riktigt vad som hänt!! Men jag anar att den där energinivån tömts till botten lite för många gånger utan att fyllts på så mkt…Jag tänker att folk måste undra vad som hänt med mig som jämt är så glad o social..men det är som att introverta jag plötsligt tar ut sin rätt..Är det någon mer som känner så här?

  22. Hej!
    Jag blir överlycklig av att läsa alla inlägg här, jag har läst allihop och känner igen mig i så mycket. Jag kom i kontakt med begreppet HSP för några år sedan och gjorde ett kort test som konstaterade att jag är hypersensitiv. Någonstans på vägen har jag liksom glömt bort eller förträngt detta och kört på som vanligt(dvs. inte lyssnat på min kropp och signalerna som säger att jag borde ta det lugnare) vilket resulterat i att jag varit tom på energi, varit sjukskriven för utmattningsdepression och varit allmänt trött av och till under de senaste åren. Jag har alltid känt att jag är annorlunda men som även andra skrivit trott att jag bara behöver bli mer hårdhudad och tuffa till mig.
    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver här ovan, jag arbetar med människor som mår dåligt och behöver stöd i sitt arbete och är verkligen fantastiskt bra på det jag gör när jag har energin men när jag tappar den så blir jag deppig, trött, ledsen och vill bara fly fältet. Jag är i en liknande situation just nu när jag bara känner avsky för att gå till jobbet och varje samtal på jobbet är som ett maratonlopp. Jag är säker på att det beror på att jag inte lyssnat på mig själv och försakat att fylla på med energi. jag upplever att det blir en ond spiral, jag blir deppig och trött av för mycket jobb, vilket leder till att jag får mindre ork och lust att göra sådant som fyller mig med energi(promenera, läsa bok, meditera, laga mat, spela gitarr, lyssna på musik o.s.v). Då behöver jag insikt, vilket jag verkligen får av att läsa om detta. Jag har verkligen inte kopplat ihop detta med HSP tidigare men nu förstår jag verkligen och kan se mönstren i mitt liv och det blir väldigt tydligt att det alltid varit såhär. Jag har i hela mitt yrkesliv för eller senare kommit till en punkt där jag känner att måttet är rågat och jag måste göra något annat. Jag har varit tom på energi, less på jobbet ,inte klarat av att gå dit och sagt upp mig igen desperation. Oftast har detta följts av en lugnare tid där jag återhämtat mig och sedan hoppat upp på hästen igen och gjort om allting på en annan arbetsplats. När jag växte upp så fick jag lära mig att man inte ska sjåpa utan köra på och göra saker även fast man ibland inte ville(orkade), det var man liksom skyldig att göra. Det här har såklart format mig och gjort att jag haft lättare att förbise det jag verkligen känner så nu vill jag verkligen hitta verktyg som fungerar för mig. Någon som har tips på bra läsning utöver denna sidan?

    /Fredrik

  23. Hej,,,,,jag blev också så glad när jag upptäckte den här sidan !!!!! nu såg jag för ngra år sedan ett tv program om detta, och upptäckte då att jag var ju en sån,,,HSP are….Jag fyller nu 50, och har gått många rundor,,,som i en boxningsmatch hela livet….Tröttsamt är det,,,,om något,ännumera tröttsamt är det att få folk att förstå att DET ÄR SÅHÄR JAG ÄR OCH FUNGERAR!!!!! Och det jag tycker är jättejobbigt nu är att inför nya vänner förklara att så här är jag och jag funkar såhär,,,,,för det är lika bra att gå ut med detta att detta är jag!!!! orkar dom inte med det eller tycker de att du är konstig o knäpp???? JAMEN DÅ FÅR DET VÄL VARA SÅ!!!!!Jag lider inte utav det,,,,men de missar min vänskap!!!!!! Och jag är dessutom ärlig och berättar exakt för min kurator ,läkare,arbetsterapeut och andra hur jag fungerar!!!!! Jag är sjukskriven sedan länge,,,och nu vill de prova få ut mig i arbete,,,vilket jag inte klarar av,,,,jag har testat många gånger praktik och arbetsträning!!! Det går en viss tid,,,sen stupar jag i utmattning igen….Jag är sån att när jag börjar med något nytt,,så ger jag järnet,,och är superduktig,,och lyssnar på alla och tar in alla intryck,,,men när jag väl kommer hem så snurrar alla intryck,,vad de sade o tyckte,,,o tänkte om mig,,gjorde jag bort mig,,sa ja något dumt,,skulle jag gjort eller sagt ngt annorlunda????? dessa frågor snurrar i huvudet på mig,,,även hela natten!!!!Jag får inte ens min sömn på natten!!!! Min kropp har slagit bakut många ggr i livet,,,,jag har fått utmattningsdepressioner,psykiska men,,orkar inte vara social,,,gråter besinningslöst,blir arg helt apropå så jag skakar i hela kroppen,ofattbara svettningar vid ångest och stress,antisocial,viktuppgång,matvägran kontra mattröstan,tål inte dofter eller mat,tål inte folk,blir livrädd när telefonen ringer,eller på dörren,har svårt att öppna brev och betala räkn,vissa dagar har jag svårt att gå ut tillockmed med soporna för jag orkar inte vara trevlig och se fräsch ut !!!! för vad skulle grannarna tänka om mig då???Jag har fått fysiska sjukomar såsom artros i knäna,problem med hjärtat ibland,posttraumatiskstress pga ett brott jag blev utsatt för i min förra lägh,,,då blev jag rikigt mycket sämre,,,,,,jag tålde inte energier från folk alls,,,ville o kunde inte krama ngn,tålde varken ljus eller ljud,,,fick jätteont i hjärtat,,trodde faktiskt på riktigt att jag skulle dö!!!!!! EFTER DENNA HEMSKA OFATTBARA UPPLEVELSEN SÅ BESTÄMDE JAG MIG FÖR ATT;,,,,,INGEN ANNAN MÄNNISKA SKALL STRESSA MIG OCH ATT FÅ MIG ATT PASSA IN I SAMHÄLLET PGA NORMER ETC!!!!!!! ALDRIG I LIVET!!!!! JAG HAR BARA DETTA LIVET!!!! OCH JAG HAR FAKTISKT RÄTT ATT LEVA MITT EGET LIV!!!!! så nu går jag vidare med mitt liv som jag värnar ömt för,,,jag tar hand om mig själv,jag tröstar mitt inre barn som inte blev tröstat,jag äter nyttig mat,ren mat utan tillsatsämnen och konstigheter,smoothies,vitaminer etc.Tar en skön kvällsdusch och unnar mig tröst och goda dofter,,,har ett fint hem med vackra blommor,rökelse och ljus,,,Mitt hem är fyllt av lugn och välkomnande,,,jag bjuder inte hem vem som helst i min lilla boning,,,,nä de kan bli portade…Jag undviker alla dåliga nyheter,,,om jag vill,,tar då bara in genom datan,hälsa,natur,djur o konst och JESUS SOM GER MIG TRÖST,,,det som helt enkelt intresserar mig,,lugn musik,konst ,mysiga lugna filmer etc,,,,DÅ MÅR JAG SÅÅÅ MYCKET BÄTTRE!!!! OCH JAG TVINGAR MIG INTE ATT TRÄFFA NÅGON OCH ATT STÄLLA UPP PÅ DERAS VILLKOR FÖR DET HAR JAG GJORT HELA MITT LIV!!!! NU HANDLAR MINA SISTA ÅR I LIVET ATT TA HAND OM MIG,,,,,PÅ ALLA SÄTT OCH VIS,,,,MED ALL KÄRLEK OCH FÖRTRÖSTAN…..Hoppas mitt inlägg kan ge er andra med samma eller liknade besvär,,,lite hjälp och förtröstan och igenkännande…..kramizzz…

  24. Hej alla systrar och bröder som har insett att vi alla är väldigt lika i vårt liv här på jorden!!!!
    Skönt att höra att man inte är ensam med att vara HSP ……gör det lättare att förstå varför man för som man gör ibland !
    Ibland ser man framåt att träffa en massa vänner samtidigt ….sen får man kalla fötter när det är dags att träffas och då drar mig sig ur …med någon vit lögn varför man inte kan komma!!
    Händer mig ofta …fast det sägs att om man mår dåligt skall man umgås med vänner …..men om deras intryck på en får en att må dåligt …känns det som att man inte vet hur fort man skall komma hem så man kan gömma sig ett tag och ladd sina batterier för att orka få vidare!!!
    Kul att träffa vänner ,men inte för länge …det dranerar mig helt ibland ..och ibland känns det bra att komma hemifrån!!,
    Ja ,jag vet aldrig hur jag kommer att känna mig …..i olika situationer ..får ofta ångest och känner mig ängslig och lättmotaglig för kritik….som en del är kvicka att ge!!,
    Vi är alla olika och det är ju bra ….men döm ingen för man vet aldrig vad den människan tänker eller har gått igenom!!! Alla har vi våra skelett i garderoben som gör ont ibland!!
    Nej,vi ska leva så vi mår bra själva ..sen kan i hjälpa andra.
    Tack för att ni finns …….Många kramar till er alla!!mai

  25. Wow alltid har jag mått dåligt över att jag var annorlunda och har inte orkat med med många människor och mycket stimulans som tar död på mig. Jag har försökt ignorera det så länge jag kommer ihåg men har inte lyckas och så glad att jag hittade hit. Också kul att många grabbar vågar berätta att de lider av den här tillståndet.

  26. Tack for denna info, verkligen hjalpt mig da jag nog tidigare blivit ”stamplad’ som autistisk, men alltid tyckt de varit felaktigt da jag upplever mig forsta sociala relationer, kanslor osv.

  27. Äntligen! Hade hört termen HSP i förbifarten tidigare men inte undersökt saken närmare, jag med min som jag uppfattat det asperger-liknande läggning. Gjorde testet och fick 121!
    Det känns otroligt skönt att veta trots att etikettsättande i sig inte är nåt jag eftersträvar. Att det finns så många fler därute med samma läggning trots att jag träffat så oerhört få känns bra. Fast återigen, jag undviker ju de jobbigaste sociala sammanhangen, och fester är helt otänkbara, funkar inte alls för mig som efter oftast bra start fort hamnar på sidan om som åskådare alternativt lyssnare.
    Jag trivs bra ensam men saknar nära och kära. Mitt liv rasade samman totalt under en utdragen period och blev sig aldrig likt mera. Efter sju sorger och åtta bedrövelser – tja, det ytliga uttrycket passar utmärkt – ligger nu min berättelse ute på nätet för den som är intresserad av tillvarons djupare sidor. Jag vågar nog påstå att något mycket ovanligt hände mig…
    Varmaste hälsningar till er alla!!!

  28. Jag går hos en psykolog och pratar ut om mitt beteende som stämmer så väl in på texten ovan. Jag känner mig onormal och har sagt till mig själv ” jag är inte som andra” Nu förstår jag bättre!

  29. Blev först superglad av att läsa detta. Precis som jag! Tänkte jag.
    Nu känner jag, efter kommentarerna – gud vad sorgligt, att människor inte respekterar sig själva förrän någon annan har satt ett okej och ett namn på ”sjukdomen”.
    Det är skönt att det finns andra som mig. Sen vad det kallas och att någon kommit på att det är ett sjukdomstillstånd -..
    Lär känna dig själv och hantera dig själv och förstå att det är okej att må dåligt utan diagnos.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.