De flesta särskilt sensitiva har hela livet varit upptagna av andra människor, mer än de har tagit hänsyn till sig själva. Inte bara att de är födda med längre antenner än de flesta andra. Antennerna har ibland blivit ännu längre av alla försök att vara andra till lags. Detta undfallande beteende är ofta ett försök att kompensera för en känsla av att vara fel.
När en särskilt sensitiv upptäcker sitt karaktärsdrag, händer det ibland att personen faller i den andra gropen och under en tid blir så upptagen av sig själv, att andra anser att han eller hon är självupptagen. Denna pendelrörelse från den ena sidan till den andra är mycket typisk, och balansen ska nog infinna sig efter en kortare eller längre tid.
Och självupptagenheten resulterar i att den sensitive kommer att lära känna sig själv bättre. Om man är uppväxt i en familj där man inte har blivit sett eller bekräftad i särskilt hög grad, utan istället själv har varit upptagen med bekräfta andra, kommer man att ha en osäker känsla av vem man själv är.
Vissa föräldrar är upptagna av att försöka lära känna sina barns hela unika personlighet. De är upptagna av att upptäcka vilka talanger barnet har och vad barnet innerst inne går och drömmer om och hoppas på. Andra föräldrar har inte kraft och ork att visa detta intresse, och de förmår inte att hjälpa barnet att finna sin egen kraft. Om man är uppvuxen i en sådan familj, har man en hel del arbete att göra som vuxen, innan man når fram till en säker inre känsla av vem man själv är. Så måste man själv som vuxen ge sig själv det intresse som man inte fick utifrån som barn.
I min praktik hjälper jag ofta klienter med att bli ännu mer självupptagna. En typisk uppgift de får med sig hem kan vara denna:” Fråga tre personer hur de upplever att du är, och kom tillbaka och berätta det för mig”.
Andra gånger videofilmas de, medan vi samtalar och de får en kopia av inspelningen med sig hem, som de sen själva studerar och talar med mig om nästa gång. Att se sig själv på video kan ge klienten en mer säker känsla av hur han eller hon ser ut utifrån. En gång var det en särskilt sensitiv som helt spontant utbrast: ” Jag liknar ju en helt normal människa”
Och det är väldigt typiskt för särskilt sensitiva, att de blir glatt överraskade av att se sig själva. Och efteråt går de ut i världen med en större glädje än de har haft förr.
Läs mer i Ilse Sands bok, den internationella bästsäljaren ”Älska dig själv – en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar” här
Boken kan köpes t.ex hos Adlibris
Hej!
Det är så befriande att läsa det du skriver. Jag känner igen det så väl!
//Anna
Tack för ditt arbete Ilse och för att du delar med dig av det. Du ger mycket kunskap och med det kraft!
Jag delar ditt nyhetsbrev och din hemsida med de HSP jag möter. Det lär både mig och dem hur vi drar nytta av fördelarna och hanterar nackdelarna med detta karaktärsdrag!
Varma hälsningar
Ann
Hej
Jag har sökt efter vem jag är under större delen av mitt vuxna. Känt att jag inte passat in pga min känsliga sida. Att hitta den här informationen blev en befrielse för mig. Har levt med en kvinna i 18 år fram till för en månad sedan då vi insåg att det inte höll längre. Träffat terapeut och läst mycket på nätet om relationer, beteendemönster mm mm. Det blev ett väldigt positivt uppvaknande för mig.
Det här känns jättebra
Mvh Henrik
Jag har den senaste veckan försökt sätta mig in i begreppet HSP sedan en fd kollega frågade om jag möjligtvis kunde ha det personlighetsdraget. Jag har hört talas om det tidigare men inte satt mig in i det förrän nu. Och nu när jag läser om det och läser allas kommentarer så tror jag faktiskt att jag är en högkänslig person (måste bara fundera lite till innan jag bestämmer mig;) Det känns som att jag fått svar på så mycket och det är både upplyftande, en lättnad och en förfäran. Och jag frågar mig själv om man verkligen kan sammanfatta en personlighet med ett ord? Men det är ju så mycket som stämmer! Alla gånger jag känt mig otillräcklig, som att något är fel på mig. Utanför, missförstådd. Alla jobb som jag slutat på efter 1-2 år för att de inte ger mig något eller för att jag inte klarat av stressen. Frågar mig ofta vad jag vill göra med mitt liv men kommer aldrig fram till något och blir väldigt stressad av att livet rullar på och jag inte kommer någonstans. Så många dagar av total utmattning då jag inte orkar med mig själv och allra helst min kära sambo. Då minsta beslut blir övermäktigt. Mina humörsvängningar.. Jag har frågat några vänner vad de tycker är mina starka och svaga egenskaper och alla säger att jag är otroligt snäll, omtänksam och en bra lyssnare. Jag är oerhört noggrann och en kreativ person. De tycker mina svagheter är att jag har svårt att komma till ro, svårt att ta beslut, är för noggrann m.m.
Jag har hela mitt liv fått höra att jag är långsam och för noggrann! Tänk att nu börjar jag förstå varför! 🙂 Jag tycker väldigt mycket om att umgås med vänner men helst i mindre grupper. Har ibland ordnat middagar för stora sällskap men blir alltid oerhört stressad inför det för jag vill att allt ska bli perfekt och har därför svårt att slappna av och ha roligt för jag oroar mig att gästerna inte har roligt eller tycker om maten etc.. Kan bli väldigt trött efter en händelserik dag men ibland behöver det inte ha hänt särskilt mycket heller utan att jag blir trött. Att åka och shoppa suger musten ur mig, får till slut som tunnelseende och svårt att koncentrera mig.
Älskar djur och musik. Musik kan jag dock spela på hög volym om det är något jag gillar.Och promenader i naturen ger mig väldigt mycket energi. Jag tycker om att skapa och att jobba med mina händer. Att tillverka något från grunden och se hur det sakta men säkert blir en färdig produkt ger en kick. Jobbar helst i min ensamhet och avskyr när folk iaktar mig. Vill inte stå i centrum och har alltid haft skräck att tala inför folk.
Ja jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst..
Vad tror ni? Är jag högkänslig? 🙂
Wow! Det hade lika bra kunnat vara jag som skrev det där! Åh, jag hade velat prata mer med dig om det! Svårt att ta beslut, extremt noggrann, hög musik men annars behöver jag lugn, allting ska vara perfekt, gråter ofta… älskar också djur. Och att vara kreativ och skapa saker. Vad glad jag blev av att läsa om dig, så himla likt mig! <3
Jo jag glömde ju det också.. Jag gråter ofta och mycket!
Jag kan bara instämma med dig Emma! Det är som om din beskrivning av dig Madeleine är en bskrivning av mig! En märklig och trevlig känsla! Skönt att veta att man har en del soulmates där ute och att man inte är ensam om att försöka passa in och anpassa sig till vårt samhälle som ofta är anpassat för de icke känsliga!
Varma hälsningar
Lotta