Jag ger ibland intervjuer till utländska medier. Den ryska affärstidningen Forbes Russia ville bland annat veta hur jag tänker kring psykisk hälsa. Om det finns människor som inte behöver gå i terapi.
Mitt omedelbara svar var att de mentalt friska familjerna är de som ohämmat gråter vid en grav, stödda av varandra. Som pastor såg jag alltför många som stod ensamma, enskilt och förstenade.
Intervjun inspirerade mig också till att skriva detta:
Motgångar kan lätt göra oss hårda, stela, bittra och oflexibla. Konsten är att behålla – eller återvinna – sin mjukhet och förmåga till kärlek genom livets svårigheter.
I Nya testamentet står det:
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Matt, 7,13
Jag tror att fördärvet här ska förstås just som att man har förlorat sin mjukhet, sin smidighet och sin förmåga till kärlek.
Jag gillar också följande citat som tillskrivs filosofen Lao Tzu (ca 500 f.Kr.)
En människa föds mjuk och smidig.
När hon dör är hon hård och stel.
De unga växterna är smidiga och fulla av saft.
När de dör är de förtorkade och torra.
Därför är rigiditet och oflexibilitet förvarningar om döden.
Det mjuka och vänliga är ett uttryck för livet.
Ur boken Tao Te Ching.
Det är lättare sagt än gjort att behålla sin mjukhet. Det krävs att vi vågar känna och uppleva smärta, så att vi inte skyggar för den och omger oss med ett tjockt, ogenomträngligt skal.
En del av oss har upplevt så mycket smärta vid en tidpunkt i våra liv då vi inte hade några andra verktyg för att hantera den än att försöka döva oss eller stelna till. Sedan kan det ta flera år i terapi för att tina upp och bli mjuk och flexibel igen.
Tack för att du påminner om hur viktigt det är att hur man säger saker! Det är lätt näran är väldig trött att man gör bort sig.