Jag har fått tillåtelse att vidareförmedla en berättelse från en arbetsplats. Kasper, som är en inåtvänd och högkänslig person, berättar:
”Redan före personalmötet fick vi höra att det väntade en överraskning från festkommittén. Det gissades och de flesta var förväntansfulla.
Jag vet inte om det var fler än jag, som såg fram emot överraskningen med bävan. Och min oro visade sig vara välgrundad. Festkommittén hade arrangerat en utflykt som skulle mynna ut i en fest och övernattning på en avsides belägen kursgård.
Det utbröt en begeistring bland medarbetarna. Då jag frågade vilka möjligheter det fanns till att komma hem på kvällen, om man nu inte önskade övernatta, möttes jag med: ”Naturligtvis ska du övernatta. Du ska inte oroa dig, det blir roligt!”
Strax efter det var det en annan som uttryckte sin glädje och tacksamhet till festkommittén som lyckats med ett så fint arrangemang.
Jag kände mig fel, då jag gick hem den dagen. Jag var förtvivlad och rädd för att komma utanför gemenskapen, om jag sa nej till tack till den för mig gränsöverskridande utflykten.”
Kaspers upplevelse är inte unik. Många inåtvända och/eller högkänsliga vet hur det är att komma i kläm på samma sätt som han.
Om man oroar sig och behöver kunna välja bort social samvaro, kan man lätt bli betraktad som sur. Det är som om det finns en överenskommelse att de ”sura” behöver man inte visa hänsyn till. De måste se till att lära sig att inte vara så negativa.
Jag tycker att det är mycket glädjande att det nu har kommit i fokus att människor är väldigt olika. Att det finns människor som är inåtvända eller särskilt sensitiva, människor som har ett annat sätt att vara i världen på.
Det är glädjande att dessa människor sluter sig samman i grupper och stöttar varandra i att det är ok att inte alltid vara så alert, utan däremot ha behov av pauser, fördjupelser och egen tid. Särskilt sensitiva och inåtvända föredrar oftast närvaro av hög kvalitet och under en begränsad tid framför social samvaro och upplevelser i större mängd.
Tack. det är så befriande och skönt att läsa att man inte är ”fel”, bara annorlunda. Jag är 51 år o har kännt mig utanför hela mitt liv. det är så skönt att det har kommit fokus på oss HSP! Tackar för det!
Så skönt att få struktur på sitt omöjliga tänkande, det att man alltid borde vara social och hänga med fast man vet att man inte klarar det, men inte varför.. Så många gånger man tackat nej och fått dåligt samvete, känt sej som en dålig människa som bara är just det.. tjurig och känt sej som någon det är fel på. Tack ni som gör att vi får upp ögonen för att vi faktiskt är BRA, kan börja gå med högburet huvud och slicka i oss lite självförtroende.
Hej! Jag tycker själv inte om att övernatta. De få gånger jag har gjort det i vuxen ålder har jag ställt krav på att få ett eget rum. Det kan bero på att jag har en väldig känslig personlighet, och att jag behöver vara ensam för att hämta krafter så att jag orkar vara social och umgås med dem jag övernattar med. Om jag inte får ha ett eget rum för övernattning, och inte kan åka hem samma dag, då tackar jag nej, utan att få dåligt samvete. Eftersom jag inte tål alla livsmedel, så ställer jag krav på maten också. Att det är viktigt att människor inte använder parfymer och starka parfymerade produkter. Då förstår ni hur isolerande livet kan bli. Tacksam att jag bor nära ett naturreservat, där jag kan få mina dagliga promenader och njuta av att vara människa. Inte ens där slipper man parfymdoftande människor, men skogsdoften gör att jag orkar med mer än om jag skulle promenera inne i stan bara. Det viktigaste för mig är att jag hämtar kraft, och tacksamheten flödar mot Guds underbara skaparkraft. Jag tror nämligen att Gud har skapat oss och allt som finns mellan himmel och jord samt universum, inte minst i havet. Jag önskar er alla god fortsättning på det nya året.
Mvh, B.B.