Som särskilt sensitiva är vi sårbara för ångest och depression. Det ligger inte i själva karaktärsdraget. Vi drabbas bara om vi inte växt upp i en trygg och stöttande omgivning. I gengäld behövs det inte mycket för att göra en barndom osäker för en särskilt sensitiv. Upplevelser som rinner av ett mer robust barn, kan sätta sig som trauman hos oss. Läs mer om högkänsliga människor och ångest nedan
Högkänsliga människor har en bra föreställningsförmåga och en stark fantasi. Det är en förmåga som gör dem formidabelt skickliga att vara kreativa och se nya möjligheter. Baksidan av medaljen är att många högkänsliga också är övermåttan duktiga på att föreställa sig vad som kan gå fel. Det är faktiskt en förmåga som är riktigt bra att ha. Inte alla har den, och de som inte har den, hamnar oftare i svårigheter. När man har en talang för att skapa inre bilder och föreställa sig gott och ont, upplever man mer rädsla än de flesta andra.
Sören Kirkegaard skrev att ångest är ett tecken på att anden håller på att vakna. Ofta hänger ångest ihop med en hög medvetandegrad. Likväl finns det en tendens att anse att människor med ångest är svaga, och många människor med ångest känner sig mindervärdiga och skamfulla. De tycker själva att det är fel att visa osäkerhet. Jag hoppas och tror att den inställningen håller på att förändras. Personligen mår jag mycket bra tillsammans med människor som har en god fantasi och kan se nya möjligheter och känna sig osäkra.
Här nedan kommer ett redskap mot katastroffantasier.
Tänk de värsta tankarna till slut
När vi tänker på något som gör oss rädda, är vi ofta benägna att snabbt vända tankarna mot något annat, som är behagligare att tänka på. Men på det sättet stannar vi lätt upp just där katastroftanken är på sin mest ångestskapande nivå, kanske har vi en inre katastrofbild som stelt och motsträvigt ligger längst bak i vårt medvetande, varifrån det hotar med att dyka upp igen.
Att stanna upp vid bilderna istället för att försöka fly från dem och att tänka sina katastroftankar helt till slutet, kan innebära en lättnad. Frågor som t ex: ”vad är du allra mest rädd för just nu?”, hjälper personen in i rädslan och i bästa fall upplöser ångesten sig om man bara kommer tillräckligt nära.
Här kommer ett exempel på ett hjälpande samtal med en person som har ångest:
Per: Det ska varslas på mitt jobb nästa månad. Jag är riktigt rädd att bli avskedad.
Hjälpare: Vad skulle vara det allra värsta med att bli avskedad?
Per: Kanske blir det början på en social störning.
Hjälpare: Varför tänker du dig att det skulle sluta på det sättet?
Per: Om jag inte kan hitta ett annat jobb, så förlorar jag huset efter två år på A-kassa. Jag är heller inte säker på att mitt äktenskap skulle hålla för det.
Hjälpare: Låt oss säga att du går på A-kassa och har förlorat huset och din fru. Vad skulle du då göra?
Per: Då bor jag kanske på ett härbärge tillsammans med andra losers.
Hjälpare: Hur länge tror du att du skulle ha det så?
Per: Jag fick just en annan tanke. Om jag varken har hus eller fru, då är det inte längre något som binder mig och jag har alltid längtat efter att komma ut och uppleva andra kulturer. Det skulle jag kanske kunna göra som volontärarbetare. (Per rätar upp sig och får lyster i ögonen)
Hjälpare: Så vad skulle det kunna komma för bra ut av ett avsked?
Per: Jag hoppas fortfarande att jag inte blir avskedad, eller att jag kommer att kunna hitta ett annat jobb, om jag skulle bli det. Men om det värsta skulle ske skulle det samtidigt öppna för nya möjligheter.
De frågor jag har i bakhuvudet när jag hjälper en person med att undersöka det värsta tänkbara scenariot är följande:
- I din värsta tänkbara fantasi, hur galet kan det gå?
- Hur länge kommer det att vara så?
- Vad gör du då?
- Om det värsta sker, kan du se några möjligheter för att det också kan komma något gott ut av det?
Ofta svarar den jag hjälper själv på frågorna, innan jag hinner ställa dem.
Läs mer i Ilse Sands bok, den internationella bästsäljaren ”Älska dig själv – en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar” här
Boken kan köpes t.ex hos Adlibris
Det är lätt att känna ångest när man ser på film att människor eller djur lider. Också när framtiden är oviss.
Det värsta jag kan tänka mig är att något av mina barn blir sjukt eller dör.
Jag blir yr och får för mig att jag bara ska trilla ihop och dö. Är inte direkt rädd för att dö, men det skulle vara pinsamt. Ann
Man kan ju ha ångest som man inte vet var den kommer ifrån, vad den beror på, då är det ju svårt att ställa dessa frågor.
Ibland vet man inte var ångesten kommer ifrån!???
Den bara finns där !!!
Min son har inte pratat med mig på fem år sedan jag sålde ett hus och han inte fick så mycket pengar som han trodde….men han bodde i huset gratis i åtta år och behandlade min mor och mig illa varje gång vi kom dit .Det blev bara värre och värre tills dess jag inte orkade längre……..utan fick ett sammanbrott …som fortfarande förföljer mig …med ångest och depressoiner!!Jag har en yngre son som tyckte jag gjorde rätt som sålde huset ….och många andra tyckte liika !!
Min yngre son kom alltid i skymmundan …..och jag orkade inte stå emot min äldre sons starka vilja över mig !!!!!!!,,,Så nu är vi en sprittrad familj …..kunde aldrig tro att det skulle bli såhär…..det tar knäcken på mig !!!!!!