Högkänsliga människor, HSP – ny självförståelse stärker

Vissa anser att människor blir svaga av att identifiera sig med en bestämd diagnos eller till exempel personlighetsdraget: Hösensitiv. Så finns det andra som menar att teorin om Högkänsliga människor inte är tillräckligt vetenskapligt underbyggd.

Jag har som psykoterapeut, kurs- och föredragshållare arbetat med särskilt sensitiva människor sedan 2009. För mig har det aldrig varit viktigt huruvida man kan hitta ett fysiskt bevis på att somliga människor föds med ett särskilt känsligt nervsystem.

Om det hela så endast var en ren konstruktion, ger det ändå en mening, eftersom det betyder en ny självförståelse, vilket ger hopp till människor som inte lever upp till tidens ideal.

Personlighetsdraget är inte en ny upptäckt. Det har bara hetat något annat. T ex har det gått under benämningar som: hämmad, ängslig, eller blyg. De benämningarna förbiser dock att särskilt sensitiva människor får större problem under förhållanden som är belastande, men även att de kan uppleva positiva intryck starkare än andra, när omgivningen är vänlig. Och tillsammans med känsligheten kommer också ofta andra egenskaper som t ex vänlighet, kreativitet och empati.

Det finns inte något tvivel om att vi föds med olika temperament. Vissa talanger är mer eller mindre medfödda, och somliga föds mer känsliga och sårbara än andra. Det finns heller inget tvivel om att sensitiviteten under rätta förhållanden kan vara eller bli till en fördel.
Men många sensitiva människor har en låg självkänsla. Vissa berättar att de hela livet har kämpat för att bli lika ”kvicka” som andra förväntar sig, och först när de går i pension upplever de äntligen att det är accepterat att vara tillbakadragen, eftertänksam och långsam.

I dag ska vi nämligen alla helst vara energiska, robusta och gå på högsta växeln. När såg man senast i en jobbannons, att det annonserades efter en lugn, ödmjuk och blygsam person? Det ser vi bara inte, eftersom vår kultur i långt högre grad värderar gränslöst utåtriktade och högljudda personlighetstyper.

En gåva till känsliga människor
 Uppmärksamheten på det sensitiva karaktärsdraget, vilket ca var femte sannolikt har, bidrar till att utvidga vårt normalitetsbegrepp. Det finns inte längre endast en idealtyp, de robusta, utåtvända, energiska, de som trivs under tidspress, i hetluften och i stora kontorslandskap.

Det nya fokuserandet på att det faktiskt finns två mycket olika typer inom samma art – ideala på var sitt sätt, gör att de som har svårt att hinna med kapplöpningen kan identifiera sig – inte endast med att vara sårbara, utan också med att ha talanger som världen har användning av. De är inte bara de, som inte kan. De har vissa resurser som vår art inte skulle kunna överleva utan.

Med detta sätt att tänka blir det plötsligt mycket mer legalt att säga nej tack till att gå med till bion för att se en skräckfilm. Och till att säga nej tack till heldagsutflykter eller att gå hem tidigt från fester, om man är överstimulerad.

Vad högkänsliga alltid har gjort i det fördolda och med många undanflykter, kan man nu berätta om ganska öppet. Det är en mycket stor lättnad för många människor. Känslosamheten är inte ett fel, men däremot en begränsning av ens personlighet som C. G. Jung uttryckte det.

Personlighetsdraget kan man inte behandla bort, även om det kan vara besvärligt i en tid då man helst ska vara ”på” hela tiden. Men skammen över det förändras nu för många människor, och det gör dem starkare och ger dem möjlighet att använda de resurser de har, på bästa sätt.

Se också detta videoklipp
Högkänsliga skäms

26 Kommentarer

  1. Hej!

    Hur mycket jag än lärt mig om HSP och har lyckats med att slappna av, och njuta mer av mina drag, känns ovan så himla befriande och bejakande. Vara med människor som accepterar en precis som man är och där man kan slappna av, det finns inget bättre för en människa med HSP eller någon annan heller för den delen…. Skit i om du stavar fel, ingen här som bryr sig och skulle det vara någon så är det den personen som har problem inte du.
    Kram

  2. Hej! Det är intressant att läsa om det du har skrivit om. Jag tror faktiskt att det är viktigt att kunna se att vårt nervsystem är mycket känsligare än deras som inte är högkänsliga, därför att det påverkar både vår kropp och psyke på olika sätt. Om läkarvetenskapen förstår vad det handlar om, så kan det underlätta för oss, så kanske de slutar föraktfull kalla en del av oss för ”sved, smärta….. kärring”. Jag har glömt exakt vad det heter, men många kvinnor har lidit mycket pga att läkarna inte har förstått att de har en väldig känslig nervsystem. Samtidigt tycker jag att du har rätt att förståelsen för varför jag är som jag har ökat, därmed att jag har börjat tycka mer om mig själv. Ja, visst, den här känsligheten begränsar, men jag tillåter mig att leva ett djupare liv, som gör mig tacksam både mot Gud och mina medmänniskor som tillåter mig att vara den jag är. Jag har lärt mig att glädjas åt små detaljer, som andra knappt ser, men jag märker de desto mer.

    Mvh, B.B.

  3. Ja för mig har det inneburit en enorm skillnad att få känna igen mig i beskrivningarna av hs-personligheten. Det kan vara detaljer, som detta att inte klara av skräckfilmer, som gör stor skillnad eftersom det gör att jag kan släppa tanken på att det skulle vara en brist hos mig.
    Och så detta underbara att få känna igen mig i styrkor! Att mina egenskaper räknas som tillgångar.
    Det har fått mig att växa mycket på det här året som har gått sen jag först hörde talas om begreppet.

    Jag behöver inte heller vetenskapliga underlag, det räcker gott med igenkänningen. Men visst spelar det roll om det går att påvisa att det är så, rent vetenskapligt. När vi nu lever i en fyrkantig tillvaro…

    Eller så hjälps vi högkänsliga åt och mjukar upp tillvaron lite för oss alla. 😀

    Tack Ilse för allt du bidrar med för oss som behöver igenkänningen! <3

    Önskar dig och alla andra högkänsliga systar och bröder, en fin fortsättning på sommaren!

  4. Boken ”Älska dig själv” har fått mig att förstå mer om mig själv. Samtidigt känner jag en stor sorg över att jag inte är den personen som jag skulle vilja vara. Jag har sedan jag var liten flicka försökt att anpassa mig för att passa in i hur man ”bör” vara, dvs glad, rolig och positiv, och det har jag också varit till viss del, men jag har förstått nu att jag har ansträngt mig mer än vad jag förmår för att bli uppskattad och använt så mycket energi att jag i perioder kommit in i svackor och djupa depressioner. Nu är jag inne i en depression och då grubblar jag väldigt mycket. Nu är det väldigt ansträngande att vara social. Jag vill ställa några frågor till er som är HSP; Hur klarar ni av att arbeta? Vad arbetar ni med? Själv arbetar jag som förskollärare och tycker att det är ganska svårt eftersom det suger mycket energi, det är så oerhört socialt. Jag blir trött av alla kontakter, att man måste vara så käck hela tiden och av ljudnivån. Jag känner mig värdelös som känner såhär och har lite lätt panik, vad ska jag göra istället? Det är ganska tufft på arbetsmarknaden. Jag måste ha inkomsten som en heltid inbringar. Jag och min man har vänner och familj som ser mig som den glada tjejen och när jag inte orkar det, så känner jag mig värdelös. Hur gör ni? Kämpar ni eller vågar ni säga ifrån när ni inte orkar? Jag får ångest om jag ska vara social, men jag får även ångest om jag tackar nej till saker! Äter ni antidepressiv medicin? Jag har gjort det sedan -07, men har ändå kommit in i djupa depressioner och ibland funderar jag på om medicin ibland kan göra det värre? Är det någon som har hittat alternativa vägar istället för medicin? Jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att må bra, jag är 42 år och känner att det bara blir värre och värre. Det skulle vara värdefullt att komma i kontakt med någon som är HSP i närheten av Göteborg. Man skulle kanske kunna ha en grupp där man kan träffas och samtala om olika svårigheter och stötta varandra? Någon som är intresserad? Kram Mika

    1. Hej, Mika! Jag har provat att arbeta i förskola i tre månader. Jag orkade i två månader och den sista månaden var jag sjukskriven, så jag förstår hur tufft du har det. Jag arbetar nu på ett bokförlag ½-tid. Det är väldigt skönt att det är ett litet bokförlag med få anställda, men ibland kan det vara väldigt rörig. Jag tror att vilket arbete man än har så har det både för- och nackdelar. Jag hoppas att du kan hitta ett yrke där du upplever att det här vill jag göra tills jag uppnår pensionsåldern. Jag sadlade om när jag var 45 år. Innan arbetade jag inom hemtjänst. Jag var helt slut när jag kom hem. Jag vet inte om det jag skriver är till något hjälp, men jag hoppas det.

    2. Jag känner igen mig så mycket i dig, har själv arbetat med utåtriktade arbeten i hela mitt liv och aldrig förstått varför jag mått så dåligt, är nu 52 år! För ca 1 år sedan kom jag på det här med HSP, och det är så skönt att få en förklaring till varför jag inte orkar med för mycket stimulans. Har haft ETT bra jobb som adminisrativ assistent, det passade mig perfekt, lagom med kontakter, eget kontorsrum och ett fritt arbete. Tyvärr blev det indragningar så nu sitter jag med en receptionstjänst som jag avskyr pga av alla kontakter och ingen frihet. Tycker absolut du ska försöka hitta något annat som passar dig bättre, det blir bara jobbigare med åren tycker jag med alla kontakter. Kram Ingalill

    3. Hej!
      Jag var precis på jakt efter det du söker: en grupp för oss med hsp i Göteborg! Har du fått några svar? Det skulle verkligen ge mycket att träffa likasinnade… Känner mig som ”en främmande fågel i ett vilset land.” Vet egentligen inte heller var jag ska börja, men jag är övertygad om att vi har många gemensamma beröringspunkter. Svara så skriver jag gärna mer – om du vill.
      Kramar Maria

    4. Hej! Känner oxå igen mig som HSP…har alltid fått höra att jag är så känslig, negativt menat…skulle gärna se att vi kan stötta varandra som grupp…förstår nu hur jag funkar o har lite svårt att acceptera det…

  5. roligt att veta,det finns en diagnos även om den inte är vetenskapligt erkänd, än så länge.själv har jag lidit till och från i hela mitt liv av detta, men så klart mått bra i stunder.

  6. Hej!

    Jag är helt i en ny värld nu med vetskapen om HSP. Jag har fått en helt annan förståelse över min situation.
    Flera gånger i mitt liv har jag funderat varför jag alltid ska tänka så mycket, bedöma folk, varför jag alltid varit så hård mot mig själv och hur jag ska orka leva och vara mig. Många böcker om personlig utveckling har jag läst för att hitta hem och nu äntligen har jag hittat mitt hem. HSP!!!

    Jag har många gånger känt att känsligheten jag bär på är en svaghet. Jag har många, nästan alltid faktiskt, hållit inne med mina egentliga känslor för människor runt mig. Jag skulle aldrig be någon gäst gå hem fast jag faktiskt skulle vilja det. Jag gillar inte folkmassor, jag har varit på disko men har aldrig trivts, jag är alltid den som oftast ber att få lämna en fest först.

    Jag har kallat mig blyg men många har svårt att tro det eftersom jag är så social. Jag har helt plötsligt fått en förståelse över att jag inte är blyg men att jag istället inte känner mig så bekväm i alla situation vilket gjort att jag väljer att kalla mig blyg. Jag har varit långsam och har då valt att vara tyst för att inte säga vad jag egentligen velat.
    Min självkänsla har alltid varit låg eftersom jag inte känt att jag passat in i alla sammanhang. Jämfört mig med människor då jag är bra på att känna av stämningar. Jag kan komma in på ett rum och känna att allting inte är som det ska.
    Det är inte alltid lätt att vara vi men vad stark denna kunskap kan göra oss. Hoppas vi ses på facebook. Såg att de startat en sluten HSP grupp. Jag har bett om att få bli medlem.
    Jag skulle gärna också träffas i Göteborg för skratt, gråt och en öppen och hjärtligt dialog om HSP. Jag skulle må bra av att ha någon att vända och vrida olika saker med som skulle förstå utan att säga, ”bry dig inte”, ”du är så känslig”, ”gråt inte”. m.m.. när berg och dalbanan sätter fart igen. Det gäller att hålla hårt i bältet, för det kan gå fort :-).

  7. Jag bor också i göteborg och är intresserad att träffas i en hsp grupp. Har det startats någon och hur hittar jag dit?
    Mvh Maria

  8. Hej!

    Jag har på senaste året fått veta av min syster vad HSP är, och hon bad mig göra ett test och kolla igenom. Jag kände med en gång när jag läst att det var jag. Jag hade också gärna velat veta om det finns någon grupp i Göteborg för HSP?

    MVH//Sara

  9. Hej,

    jag undrar om någon vet hur man kommer i kontakt med ngn hsp-grupp/hsp-gruppen i Göteborg.

    Känner att jag skulle behöva träffa andra hsp’s och få prata med personer som förstår.

    Vänliga hälsningar
    Anna

  10. Hej
    Jag relaterar till väldigt mycket kring HSP men är extrovert. Några av er i Göteborg som börjat/ eller pratar om att träffas som också är extroverta?

    /Emma

    1. Hej! Jag känner ett stort behov att få träffa andra som är HSP! Jag bor i Göteborg och såg att det var flera här som skrivit som också bor i Göteborg. Har ni startat en grupp eller finns det redan en?
      Hälsningar Linn

    1. Hej
      Jag såg ditt ilägg först i dag, ett år efter att du skrev detta
      Har du fått kontakt med några Hsp-personer i Gislaveds kommun ?
      Jag är en Hsp person och bor i Gislaveds kommun Vill gärna träffa andra.
      Hälsningar Majsan

      1. Hej! nej, jag hade mer eller mindre gett upp hoppet om att få svar på detta inlägg. Vad kul att det äntligen hände!Hör gärna av dig till mig om du vill! Laila

  11. Hej, jag är 45 år o bor i Göteborg. Jag fick av en slump, när jag hade blivit sjuk på våren 2015, o googlade på något för att få svar på en fråga, reda på att det finns ett begrepp som heter HSP. Efter att jag gjort testet på min mobil o fått full pott, o dessutom hade hög igenkänningsfaktor på extrovert typ av HSP personlighetsdraget i Elaine Aarons bok ”Den Högkänsliga Människan” som jag lånat på biblioteket, var det inget tvivel om att det var jag som beskrevs. Jag läste fler böcker i ämnet ”Älska dig själv” är min livlina (CDn tyckte min partner var lättare att ta till sig) o Ilse Sands bok o massor jag kom över på nätet. En sådan lättnad att inte vara ensam. Att inte vara galen. Jag hade, som många i denna tråd, sedan stort behov av att prata med likasinnade, som ändå till 15-20% skulle finnas någonstans där ute, o sökte efter en grupp. Jag hittade den på självhjälpsgruppen Solkatten i Göteborg o hade inte klarat sommaren 2015 utan stöd från de likasinnade i HSP gruppen som startades där i juni! Underbar lokal vid Linnegatan. Bra stöd vid uppstart av ny grupp. Man pratar utan att bli avbruten o alla har tystnadsplikt. Det startas nya grupper så snart man är 5-9 stycken. Kostnadsfritt förutom 10 kr per gång (går till förbrukningsvaror som kaffe/te/tvål etc). Ingen bindning till politik eller religion. Bara självhjälp. Den första lokalen till självhjälp i Sverige faktiskt, läste jag på deras hemsida. Bara hör av er dit o anmäl er, så rings ni upp av receptionen när de har tillräckligt antal i er grupp. Jag har aldrig känt mig mer välkommen någon annanstans o vill bara att ni som kan komma dit också får vara med om den underbara känslan av att vara förstådd, o lyssna o prata, om det som verkligen är värt att prata om, tillsammans med andra HSPs, både introverta o extroverta. Kramar Claudia.

  12. Är det någon av er som känner till någon förskola som passar barn med hsp/särbegåvning? Mina två små (4 år och 5 år) mår inte bra på sin nuvarande kommunala förskola och därför vore jag otroligt tacksam för tips. Vi bor i Karlstad men är flyttbara.

    M v h Annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.