Sätt gränser

Det är viktigt att vara bra på att säga nej. Om du har svårt att sätta gränser, är det viktigt att du lär dig det. Annars kommer du lätt att gå omkring och vara mer eller mindre överstimulerad den mesta tiden. När det är svårt för särskilt sensitiva att sätta gränser är det bl. a för att vi har en lägre tröskel än andra människor. Det som är enkelt för en mer robust typ, kan vara ett problem för oss.

 

”Varannan månad har jag ett möte med en sparringpartner, som bor 200 km bort. Vi träffas alltid hos mig. Om jag skulle köra hela sträckan, skulle jag vara alltför utmattad när jag kom fram. Hon däremot, slappnar av när hon kör bil, och kör därför gärna. Vi träffas alltid tre timmar. Jag har behov av att ta en paus efter halva tiden, då vi kan slappna av var för sig. Det blir inte alltid att jag lyckas säga det. Hon behöver inte ta igen sig, trots att hon har varit uppe tidigt för att komma fram. Och då tycker jag inte heller att jag borde ha det behovet. När jag inte har sett till att jag får den pausen, har jag svårt att lyssna ordentligt den sista halvtimmen, ef- tersom jag är överstimulerad.” Lotte 45 år

 

Du sitter förmodligen ofta i ett dilemma. å ena sidan vill du vara till minsta möjliga besvär, och å andra sidan har du behov av att ta hänsyn till din sensitivitet för att inte i slutändan vara till ännu mer besvär, eftersom du då blir överstimulerad eller sjuk.

 

Det kan vara en god idé att ge uttryck för ett dilemma:

 

  •  Jag vill undvika att vara ohövlig, och jag vill gärna att du åker hem innan det har gått för lång tid, innan jag blir alltför trött för att orka lyssna ordentligt på vad du säger.
  •  Jag önskar att jag kunde stanna något längre och jag märker att jag börjar känna mig utmattad, så om jag inte snart åker hem får jag svårt att klara av mina uppgifter i morgon.
  •  Det är svårt för mig att slita mig från vårt spännande samtal och samtidigt vet jag att vi båda får mest glädje av att fortsätta samtalet vid ett tillfälle då jag är mindre trött.

 

Kanske vet du hur det är att fundera så mycket över ett dilemma, i hopp om att hitta en lösning som gör alla glada, att du till sist är för utmattad för att säga det på ett hänsynsfullt sätt. Så störtar du bara ut genom dörren, eller smyger ut bakvägen i hopp om att ingen märker något.

 

När du uttalar dilemmat högt, löser det sig ibland av sig självt, och de andra får en känsla av att de har varit med i beslutet.

 

Utdrag ur Ilse Sands bok: Älska dig själv – en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar.