När särskilt sensitiva människor blir självupptagna

 

De flesta särskilt sensitiva har hela livet varit upptagna av andra människor, mer än de har tagit hänsyn till sig själva. Inte bara att de är födda med längre antenner än de flesta andra. Antennerna har ibland blivit ännu längre av alla försök att vara andra till lags. Detta undfallande beteende är ofta ett försök att kompensera för en känsla av att vara fel.

 

När en särskilt sensitiv upptäcker sitt karaktärsdrag, händer det ibland att personen faller i den andra gropen och under en tid blir så upptagen av sig själv, att andra anser att han eller hon är självupptagen. Denna pendelrörelse från den ena sidan till den andra är mycket typisk, och balansen ska nog infinna sig efter en kortare eller längre tid.

 

Och självupptagenheten resulterar i att den sensitive kommer att lära känna sig själv bättre. Om man är uppväxt i en familj där man inte har blivit sett eller bekräftad i särskilt hög grad, utan istället själv har varit upptagen med bekräfta andra, kommer man att ha en osäker känsla av vem man själv är.

 

Vissa föräldrar är upptagna av att försöka lära känna sina barns hela unika personlighet. De är upptagna av att upptäcka vilka talanger barnet har och vad barnet innerst inne går och drömmer om och hoppas på. Andra föräldrar har inte kraft och ork att visa detta intresse, och de förmår inte att hjälpa barnet att finna sin egen kraft. Om man är uppvuxen i en sådan familj, har man en hel del arbete att göra som vuxen, innan man når fram till en säker inre känsla av vem man själv är. Så måste man själv som vuxen ge sig själv det intresse som man inte fick utifrån som barn.

 

I min praktik hjälper jag ofta klienter med att bli ännu mer självupptagna. En typisk uppgift de får med sig hem kan vara denna:” Fråga tre personer hur de upplever att du är, och kom tillbaka och berätta det för mig”.

 

Andra gånger videofilmas de, medan vi samtalar och de får en kopia av inspelningen med sig hem, som de sen själva studerar och talar med mig om nästa gång. Att se sig själv på video kan ge klienten en mer säker känsla av hur han eller hon ser ut utifrån. En gång var det en särskilt sensitiv som helt spontant utbrast: ” Jag liknar ju en helt normal människa”

 

Och det är väldigt typiskt för särskilt sensitiva, att de blir glatt överraskade av att se sig själva. Och efteråt går de ut i världen med en större glädje än de har haft förr.