Bokens inledning

Att vara känslosam eller särskilt sensitiv är både en begränsning och en gåva. I många år hade jag mest sett begränsningarna. Jag var medveten om att jag i några sammanhang kunde klara av mindre än de flesta andra.

 

Innan jag läste om det särskilt sensitiva karaktärsdraget betraktade jag mig själv som inåtvänd.
När jag höll kurser på Folkuniversitetet och i andra sammanhang berättade jag för kursdeltagarna, att jag under pausen behövde vända min uppmärksamhet inåt och vila mig. Det möttes med stor respekt. Det fanns alltid kursdeltagare som efteråt kom och berättade att de kände likadant, och att de tyckte att det var så skönt att höra mig säga det helt öppet.

 

Samtidigt som jag har denna begränsning har jag en rikedom på andra områden. Mitt inre är ytterst produktivt. Jag har aldrig upplevt att jag har saknat inspiration eller idéer till en kurs. Det är bakgrunden till att jag har lyckats locka intresserade deltagare till mina kurser år efter år.


Många sensitiva människor har låg självkänsla. Vi påverkas av att vi lever i en kultur där andra former av beteenden är långt högre värderade. Några särskilt sensitiva berättar att de hela livet har kämpat för att vara så ”alerta” som andra förväntar sig, och först när de går i pension upplever de äntligen, att det är acceptabelt att ta det lugnt och vara eftertänksam.

 

Du har säkert fått höra att du bara ska låta bli att bekymra dig, se till att bli lite mer hårdhudad och lära dig att tycka om sådant som andra tycker om.

 

Det kan vara svårt att älska sig själv som sensitiv, när man ofta har blivit uppmanad att vara på ett annat sätt. Kanske har du försökt att göra om dig för att leva upp till andras förväntningar? I så fall har du behov av att lära dig värdesätta dig själv, så som du är. Ett steg i den riktningen är att du börjar mäta dig själv i kvalitet och inte i kvantitet. Du åstadkommer kanske inte lika mycket som de flesta andra. Men kvaliteten på det du gör, är förmodligen hög. Det du tappar på bredden kan du vinna på djupet.


Under många år jämförde jag mig med andra. Jag tyckte inte att jag dög och jag skämdes. Jag var tvungen att arbeta med mig själv för att flytta mitt fokus från det jag inte kan, för att istället se mina resurser.

 

Kanske känner du igen dig i att mest se till det du inte kan. Det är nämligen det som oftast är mest synligt. Du kan kanske inte vara ”på” så lång tid åt gången. Det lägger du själv märke till, och det gör ibland också andra: ”Ska du redan gå hem?” Och så glömmer du kanske att glädja dig åt att du på den förhållandevis korta tiden, som du stannade kvar, lyckades skapa så goda kontakter, att det lätt kan jämföras med vad en mer robust person kan uppnå på en hel natt.

 

Jag hoppas att denna bok kan hjälpa särskilt sensitiva och andra känslosamma själar, att fokusera mer på det vi har och det vi kan.

 

Citat av C.G Jung:

”Denna större känslighet är oftast en berikning av personligheten… Enbart i svåra och ovana situationer kan fördelen vända sig till en ofta mycket stor nackdel, där den lugna reflektionen blir störd av känslor, vilka är oproportionella. Inget skulle vara mer fel än att uppfatta denna större ängslighet som en i sig sjuklig komponent i personligheten. Om det var så det var, måste man troligtvis betrakta ca en fjärdedel av mänskligheten som patologiska fall.” (C.G. Jung 1955)